Direktlänk till inlägg 20 september 2010
Det började med ett telefonsamtal. Enrique (min värdbror) pratade allvarligt i telefonen med Lola och Carmen (min värdmamma och värdsyster) efterföljande med allvarliga miner. Alla var gravallvarliga. Enrique lade på, men fick snart ett nytt samtal. Han pratade med polisen.
Hans kompis hade varit ute och sprungit och så pang, bom, hade han fallit ner på gatan, medvetslös och han hade tagits till sjukhuset i Marbella (det var där han fallit ihop). Enrique pratade och lade på. Tydligen var situationen "muy crítica" (mycket kritisk) och det var "muy malo" (mycket dåligt). Så åker Enrique och en kompis till honom iväg till sjukhuset.
Vi alla väntar här hemma och så tillslut ringer Carmen Enrique och det blir direkta besked: Enriques kompis dog. Han dog. 24 år gammal. Jag kan inte fatta det, och hur är det då för dem som stod honom nära? Kompisen hade varit här för några dagar sedan, jag och Anna såg honom, Enrique presenterade honom för oss. Och nu är han död.
Enrique kom nyss hem. När bilen rullade in på gatan tänkte jag och Anna att det var bäst att avdunsta så att han fick vara ifred. Vet inte om han sitter och gråter nu, kan väl tänkas, men jag tänker inte gå ner och kolla. De får vara ifred.
Det är så tragiskt. Och vad ska nu hända med Enrique? Han var så himla glad och sa jämt "Hola! Qué tal?" Och han var så trevlig och hjälpsam och ba: "Om ni behöver hjälp (med läxan) så ropa bara på mig (han sade det till och med två gånger, han verkade riktigt mån om att han skulle hjälpa oss om vi ville ha hjälp)." Hur ska han vara nu då i fortsättningen? Nedstämd, "oleende", ledsen ...? Känns tråkigt. Men nu ska jag inte vara så ego. Han har ju förlorat en nära vän, så han måste ju få vara ledsen.
Varför, varför, varför skulle detta hända?
Har precis ätit kiwi. Är inte kannibal, jag lovar. Innan, i Sverige, var kiwi för mig naturligtvis en frukt. Nu känns det först och främst som en "local"/lokalbo, en person från Nya Zeeland. De kallas ju "Kiwis". Och om nåt är "kiwi", så är det nya z...
Nåt man tydligt lägger märke till är att jobblivet inte är samma här som i Sverige. I Sverige har man som "undersåte" mer att säga till om, vi kan lättare säga emot eller rent av kaxa mot vår chef utan att lida minsta av det. Känner att det är både b...
En väldigt intressant insider-information jag kan dela med mig av från jobbet på restaurangen är att när chefskockarna eller chefen och nån utomstående viktig person (ex. en leverantör) på restaurangen där jag jobbar (Pier 19) behöver prata allvar me...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | |||||
6 |
7 | 8 | 9 | 10 | 11 | 12 | |||
13 | 14 | 15 | 16 | 17 | 18 | 19 | |||
20 | 21 | 22 |
23 |
24 | 25 | 26 | |||
27 | 28 | 29 | 30 | ||||||
|