Direktlänk till inlägg 5 oktober 2010
Idag när vi kom ner i köket, jag och Anna, för att äta, så stod det en full lasagneform på spisen. Vi blev lite osäkra, så vi frågade Enrique padre (värdpappa) om det var till oss. Först sa han att, jo, det tror jag att det är, så jag och Anna slevar upp på våra tallrikar. Så pratar han tydligen med Lola och när han lagt på säger han: "Det var inte till er." Gravallvarligt, och både jag och Anna stannar upp och ba: "Va?" Vi skulle tjäna mille alltså på att sälja våra uttryck, som vi hade just då, till aftonbladet. Helt ba: "Va!?"
Men så börjar Enrique padre att skratta och sa att han skämtade. Haha, det var helt enkelt dagens. Vi blev helt blåsta alltså :P
Nu ska jag sova. Får ta den sista matten över frukostbordet imorgonbitti. Alltid allt i sista minuten, you know.
Godnatt!
Har precis ätit kiwi. Är inte kannibal, jag lovar. Innan, i Sverige, var kiwi för mig naturligtvis en frukt. Nu känns det först och främst som en "local"/lokalbo, en person från Nya Zeeland. De kallas ju "Kiwis". Och om nåt är "kiwi", så är det nya z...
Nåt man tydligt lägger märke till är att jobblivet inte är samma här som i Sverige. I Sverige har man som "undersåte" mer att säga till om, vi kan lättare säga emot eller rent av kaxa mot vår chef utan att lida minsta av det. Känner att det är både b...
En väldigt intressant insider-information jag kan dela med mig av från jobbet på restaurangen är att när chefskockarna eller chefen och nån utomstående viktig person (ex. en leverantör) på restaurangen där jag jobbar (Pier 19) behöver prata allvar me...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 |
7 | 8 | 9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 |
14 | 15 | 16 | 17 | |||
18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 | 26 | 27 | 28 |
29 | 30 | 31 | |||
|