Finns Gud? Är Han jordens skapare? Hur kan det vara möjligt?

Ofta är det så himla svårt, även för en kristen, att veta vad som verkligen är sant. Ofta har jag ett sånt tvivel och skulle lätt kunna överge min tro, om det inte var för att någonting säger mig att Jesus är så himla bra! Att han finns där för mig. Jag kan liksom inte dumpa honom. Det går inte! Och när jag är i kyrkan och sjunger lovsång så känns det så.himla.bra Gud är så bra liksom! Men tvivlet kan komma när man lever i denna värld av naturvetenskap. Allt ska bevisas, om inte, ja, då finns det inte. Man kan inte tro på vetenskap och Gud samtidigt. Vetenskapen och Bibeln motsäger varandra. Men i denna artikel: http://www.dagen.se/dagen/article.aspx?id=228743 , så säger menar de på att dessa två är sammanlänkade. Kanske kan det göra det lättare att förstå varandra, att se att det inte är så vitt åtskilt som man kan tro. 

Jag gillar inte det där uppstyltade, inövade, stela i kyrkan. Då tycker jag att fokusen ligger på att få gudstjänsten snygg och stilren. Och då försvinner själva huvudsyftet: Jesus/Gud. Det är gemenskapen med Gud och mellan människorna som är så nice, lovsången och bönen är jätteviktiga och också jättetrevliga, bara man använder det på rätt sätt.

Jag måste bara få framhäva alla de människor som finns i min kyrka, för de är så himla trevliga! De är genomsnälla och bryr sig verkligen om en, och det är den gemenskapen och känslan av att få vara sig själv, som är så himla skön =) Det är inget krav att jag måste tro på Gud si och så mycket för att få "vara med", utan man får komma som man är =) Och det är verkligen inte bara någon enstaka som är så trevlig; alla kristna jag mött har varit otroligt trevliga och hjälpsamma, och jag frågar mig: är det en slump att alla är det?

Men acceptera och ta hand om varandra, oavsett vad man tror på.

Hej alla!

Gårdagen var händelserik; hann inte ens uppdatera :P Så jag gör det idag.

Morgonen började med ett alldeles jätteotrevligt matteprov. Jag vet ärligt talat inte hur det gick. Svårt att säga, helt ärligt. Så no comments helt enkelt.

Sedan följde spanskan, och efter lektionen sa läraren till mig att hon tyckte jag pratade mycket bra spanska, och frågade om jag haft en spansk lärare innan. Där ser man. Det var kanske värt ett helt år (förra året alltså) med endast prat av spanska på lektionerna, även om resten var problematiskt ...:P

VI gick hem för att äta och Lola fick en Feria-kick: Hon gav både mig och Anna blommor för att ha i håret, spännen och sådana här örhängen. Typiskt spanskt. Kul! Hon tog även fram en massa klänningar, flamenco-klänningar bland annat =) Trevligt, trevligt, men vi fick lov att säga att vi skulle prova dem efter vi hade kommit hem från friidrotten -->

Vi åkte till en friidrottsplats för att prova på friidrott. Uppvärmningen var att springa två kilometer ... Liksom bara uppvärmningen. Iaf, så sprang jag en tredjedel och gick sedan och satte mig på sidan, för jag är inte helt frisk och med stränga order från fyran och med sunt förnuft, tänkte jag att jag skulle väl inte bli ännu sjukare. Så jag tittade på (tråkigt nog, såg jättekul ut, så jag ville vara med), och planerar att kunna vara med på måndag. Lisa och Anna kämpade på, och tydligen var det asjobbigt. Muskler, muskler ... Men det blir nog en fortsättning med detta! =)

När jag kom hem (usch vilket långt inlägg det här blir) så provade jag flamenco-kjolen/something, och den var jättefin! Lite stor, men annars asfin. Jag är helt kluven: om hon frågar om vi vill ha på oss varsin klänning idag, ska jag göra det då? På ett sätt så klumpigt och liksom, vad ska jag göra i en stor flamencoklänning? Tänk om vi träffar på nån svensk och så är jag den enda som har värsta klänningen på mig. Men å andra sidan värsta upplevelsen. Once in a lifetime liksom. Hjälp mig! Vad ska jag göra?

På kvällen såg vi vidare på Titanic, sedan bar det av mot Ferieplatsen vid ca kvart över elva. Gud vad fint det var! Asmysigt! Vågade inte ta med mig kameran, eftersom det skulle vara så mycket folk där, men det var synd att jag inte gjorde det! Lysande "valv" hände ovanför i mängder av rader och karuseller och stånd med en massa godis och sådana där äpplen och dans och musik. Hamnfesten i Ö-vik, slå dig i väggen. Ferian är en upplevelse, verkligen! Dum som jag var tog jag inte med några pengar heller, för jag tänkte bara att vi skulle gå dit och se invigningen typ, eller nåt sånt. Men det blev ju värsta helkvällen.

   Vi träffade på några spanjorer (eller de var typ från Marocko eller nåt, men de bodde i Spanien sedan många år tillbaka och de pratade spanska, så vi kallar dem spanjorer) och började snacka med dem, och de var trevliga. Lite outsiders typ, men jaja. En av dem bjöd mig helt plötsligt på en karusell. Det var apdyrt, och jag ba: Nej, men inte kan du bjuda mig, det är ju så dyrt! Men han insisterade och så åkte vi en karusell som ..om ni tänker er klockvisare, där klockan är sex. Så en visare står på tolvan och en på sexan. De är lika långa dessa visare dock :P Så svänger den liksom runt samtidigt som man typ vrids runt där man sitter i änden på visaren. Antal meter upp i luften :P Fattar ni vad jag menar? Iaf, den var askul! Innan så gav Elin mig sitt korshalsband. Hon ba: Låna det här, och så satte hon det runt min hals, liksom för att Gud skulle vara med mig typ :P Och det var han väl, karusellen gick ju bra. Inga dödsfall :P

   Sedan gick vi och dansade. Jag dansade med han som bjudit mig på karusellen - han var inget proffs och det var ju inte jag heller, men jaja. Sedan kom det en som sålde rosor och då köpte en annan kille en ros till Rebecka (jag och Anna var där med Lisa och Rebecka) och då gick José (han som bjöd mig karusellen mm) och köpte TVÅ rosor till mig. :P Haha, helt gulligt av honom, men samtidigt så..ja, liksom jag vill ju ändå inte ha nån annan kontakt med honom än att man kanske kan träffas på ferian allihop igen (hela gruppen, aldrig att jag träffar honom själv), men jaja. Jag tackade så mycket och han ba: De nada, med uttrycket att det var verkligen ingeting, han ville bara vara snäll typ.

Sedan gick vi hem. Så kom jag ju på att; shoot! Jag glömde nyckeln i Lisas väska! Klockan var liksom halvtre på natten! Men vi ringde på och Lola var vaken, så vi kom in, jag satte mina rosor i vatten och ställde dem på mitt skrivbord. Så gick vi och lade oss.

Japp, det var min gårdag. Vad gjorde ni igår? :P

Kram!