Här sitter jag på mitt kära hostel, 05:45, för trött för att gå och lägga mig. Dumt det där när man är uppe för länge och så är man supertrött, men så är man samtidigt vrålhungrig, så då måste man äta nåt fast man inte borde innan läggdags. Och så blir man fantastiskt mätt, men så är man ju uppe ännu längre. Men just i natt så bryr jag mig inte. Jag jobbar inte imorgon, och dessutom är detta hejdå-natten nummer 2. Förra gången drog Lovisa från oss. Nu är det tråkighet número 2. Ofrånkomligt förmodar jag när man så att säga stannar kvar. I Queenstown. Imorgon bitti åker Ole och Pieter uppåt landet igen. Sen flyger de hem till sitt Nederländerna. Vi har verkligen funnit fina vänner i dem. Och ikväll/inatt var sista gången vi kunde hänga med dem här. Så ja. Känns sjukt tråkigt att de åker.

 

Jag har lärt mig lite nederländska! Haha, sjukt stolt:

 

-Hoe heet je?

-Ik heet Ida.

- Hoe oud ben je?

-Ik ben eenentwintig jaar oud.

 

Fantastiskt eller hur? Känner att jag skulle ta mig fram hyggligt i "Nederland". ;) (Eller inte! Vet ni hur sjukt svårt språket är eller?! Svåraste jag gett mig på hittills.)

 

Höres!