Igår på midsommardagen var jag på bröllop (och vigsel då)! Åh, det var så fint! Det var två vänner till oss som gifte sig (Inga-Lill och Mikael), och det var superfint! De var så glada och vackra och det var så roligt att vara där! Älskar vigsel och bröllop :D

Bruden dansade lite halvt in i Själevads kyrka med leendet på topp :) Supervacker vigsel och sedan for vi till Domsjö Hembygdsgård där bröllopet var :) God mat och roliga anordningar gällande tal och sånger mm. :) Jag och Emma hade lekar med barnen --> superkul! Haha, alltid lika roligt att leka :) Och barnen var med till (nästan, såklart vissa som bara ville titta på) 100% också - superkul!

Så fina! Så söta! 

Brudvalsen - de dansade till "The Phantom of the Opera" :) Coolt med maskerna och allt!

Vi dansade också en massa under kvällen - här Syster och Bror i full gång :)

See ya!

Här i eftermiddags så hörde vi en bil komma in på uppfarten. Jag går och öppnar dörren för att se vem det var som kom. Jag får syn på två personer, tittar in den bakre, undrar: Vem i hele friden kan den där unge killen vara? Och det tar mig en lång stund att dra blicken till den första och inse: Nej, men det är ju Sara!

Då blev det fart på mig och mitt: Heeej!!

Det var min tremänning Sara och hennes pojkvän HP som kom och hälsade på spontant och överraskande :D De hade varit i Östersund och var nu på väg upp på Porsön/Luleå igen :) Åh, vad trevligt säger jag! Jag har inte träffat Sara på ett år och ja, HP har jag aldrig träffat innan in real life. En trevlig kille :)

Vi fikade och pratade och hade det trevligt :) Gött!

See ya!

Har inte skrivit på en evighet nu. Och ändå har så pass mycket hänt. Ändå.

Jag har hunnit flytta tillbaka till Sverige till exempel. Hmm. Blandade känslor. Ville inte lämna Spanien och mina urhärliga tjejer (Anna, Viktoria, Becks och Lisa <3), men någon gång var jag ju tvungen att fara hem och det var söndag den 19 juni. Vaknade klockan tre, åt lite frukost och packade sedan in oss i bilen: sex pers och en hel HÖG med väskor (jag menar, har man bott utomlands i ett år så är det väl rätt naturligt med flera väskor, eller?) och så for vi till Málaga flygplats. Det gick fint ända tills vi kom till bagageincheckningen (haha). Det vägde naturligtvis för mycket. Ryanair ni vet. Inte ett kilo övervikt går igenom omärkt. Det var bara att dra sig ur kön, öppna väskorna och börja klä på sig ... Johan och jag såg ju ut som om det var mitt i vintern och resten av familjen var väl höstlovsresande i Sverige eller nåt sådant. Vi fick även slänga två plagg. Jaja. Vi kom iaf igenom till slut!

Så var det säkerhetskontrollen --> den gick superbra! Inga farliga vapen hade vi på oss, så det var lugnt^^ Bästa var ju ändå när mamma fick kommentaren av en säkerhetskontrollvakt: "You're flying with Ryainair?". Haha! Så klockren! Det är väl ett vanligt förekommande fenomen, med Ryanair-resande som har jättemycket kläder på sig. Haha.

Men! (Det finns alltid ett Men.) Då kom vi till gaten. Där skulle ju naturligtvis handbagaget rymmas i en viss måttställning (hallå Ryanair!? Väskan kan ju fortfarande väga 10 kg, bara det att väskan har olika former! Som kanske inte alls passar i er lilla ställning, men som visst håller kg:na! Jaja, antar att man måste läsa den lilla, lilla texten på deras hemsida, som förkunnar detta måttfakta ...). Det skulle ju min inte riktigt göra, då den är ganska bred i själva väskan (I promise, väskan vägde max 10 kg!), det kunde man ju räkna ut rätt snabbt ... Men! När kontrollanten pratade med någon annan, samt kollade våra pass så pressade jag ner min väska halvvägs (kanske lite mer) i måttställningen, sedan drog jag upp den och gick in i gången till flygplanet. Den käre kontrollanten märkte ingenting, och livet var en dans på rosor igen. Eller nåt. Haha :)

Så kom vi ju alla in i flygplanet trots allt. Vi fick bra platser ändå, trots att vi var rätt långt bak i kön in.

Flygresan var ju en historia för sig. Flera gånger undan resan, så ba: Spänn fast säkerhetsbältena! Sade de högt i högtalarna, bara för att typ väcka upp alla som som (jag menar, klockan var tidigt på morgonen, flyget hade typ lyft tjugo över sex på morgonen ...). Så vinglar hela flygplanet och det låter jätteoroväckande och jag tror på fullaste allvar att planet är på väg att störta. Det verkar ju nämligen så på både flygplan och personal. Men vad händer egentligen? Jo! Ingenting såklart! Och detta händer inte bara en gång, och en gång kommer personalen till och med och säljer lotter. Lotter! Men Oh. My. God. Typ.

Vi landade iaf hela och rena på Västerås flygplats, ca tjugo över tio på morgonen (eller något sådant) där vi hämtade ut vårt bagage (inga problem med det, btw), sade hejdå till mormor, som tog en buss till Stockholm (för att hälsa på min kusin) och hoppade in i vår nya bil (premiärturen i den för mig!), och for hem till Ö-vik. Stannade på vägen och åt på IKEA :) Haha, gott! Sweden all in typ.

Kom hem till Ö-vik och åkte ganska snabbt till Solbacken för att checka läget inför årets sommarjobbsperiod. Såg bra ut. Stört bokningssystem såklart, men härligt trevliga medarbetare! :D

Vädret i Sverige var ju inte direkt på topp, så det kändes lite dystern att komma hem till det. Men å andra sidan var det också väldigt härligt att andas svensk ren, klar luft igen och se alla åkrar och trähus igen :) Sverige i mitt hjärta. Liksom.

Detta är typ så långt att jag skulle kunna skriva en bok, men jaja. Nu har ni i alla fall fått veta hur resan hem till Sverige var :)

Påpälsade^^ (Johan hade till och med tagit av sig en massa tjocka tröjor när fotot togs ...) 

Det var soluppgång ganska precis när vi kommit upp i luften :) Underbart vackert!

See ya!