Åh, Gud, jag drömde inatt att jag och pappa for till Spanien, och så skulle han åka hem och jag insåg att jag skulle stanna här och paniken tog tag i mig. Nej, jag kan ju inte vara borta från dig och mamma, och Emma och Johan...tänkte jag.

När jag vaknade på morgonen, en halvtimma innan jag ställt väckaren (händer inte ofta ...) insåg jag ju att: Gud! Jag ska till Spanien själv! Jag fick en lite panikartad känsla. Tänk om jag inte klarar det?

Fast att göra detta (studera i Spanien) är ju vad jag drömt om. Ska saknad få förstöra den drömmen, eller kan jag övervinna saknaden och njuta till fullo av äventyret?

Nervositeten har kommit.

Ciao!

Haha, ok, det lät gravallvarligt, men ja, nu har jag sommarlov for real, hela juli månad är iaf fri till att göra exakt vad jag vill! =)

Idag har jag alltså jobbat. Efter det for jag med familjen till stugan, där mina kusiner och farmor och farfar redan var. Vi badade (första gången i år i sjö --> har ju inte varit så himla bra väder innan, och när det varit det har jag jobbat) och så åt vi gott =)

Nyss har jag och syskonen sett film. Det bidde Pirates of the Caribbean 3; Johnny Depp står förstås fortfarande högst upp på min lista över bästa skådespelare ... =)

Hej så länge!