Direktlänk till inlägg 5 juli 2010
Åh, Gud, jag drömde inatt att jag och pappa for till Spanien, och så skulle han åka hem och jag insåg att jag skulle stanna här och paniken tog tag i mig. Nej, jag kan ju inte vara borta från dig och mamma, och Emma och Johan...tänkte jag.
När jag vaknade på morgonen, en halvtimma innan jag ställt väckaren (händer inte ofta ...) insåg jag ju att: Gud! Jag ska till Spanien själv! Jag fick en lite panikartad känsla. Tänk om jag inte klarar det?
Fast att göra detta (studera i Spanien) är ju vad jag drömt om. Ska saknad få förstöra den drömmen, eller kan jag övervinna saknaden och njuta till fullo av äventyret?
Nervositeten har kommit.
Ciao!
Har precis ätit kiwi. Är inte kannibal, jag lovar. Innan, i Sverige, var kiwi för mig naturligtvis en frukt. Nu känns det först och främst som en "local"/lokalbo, en person från Nya Zeeland. De kallas ju "Kiwis". Och om nåt är "kiwi", så är det nya z...
Nåt man tydligt lägger märke till är att jobblivet inte är samma här som i Sverige. I Sverige har man som "undersåte" mer att säga till om, vi kan lättare säga emot eller rent av kaxa mot vår chef utan att lida minsta av det. Känner att det är både b...
En väldigt intressant insider-information jag kan dela med mig av från jobbet på restaurangen är att när chefskockarna eller chefen och nån utomstående viktig person (ex. en leverantör) på restaurangen där jag jobbar (Pier 19) behöver prata allvar me...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | 4 |
||||||
5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
|||
12 |
13 |
14 | 15 | 16 |
17 | 18 |
|||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
||||
|