Varför svarar man alltid "Jo, det är bra", när någon frågar hur det är, innan man ens hunnit fundera på hur man egentligen mår? Tänkte på det när min faster ringde igår och frågade hur läget var med mig, "jo, det är bara bra" svarade jag rätt automatiskt :) Och det var ju sant, jag mådde rätt bra, men jag hade ju varit rätt sjuk under dagen, men kom iaf att tänka på detta då ...

Undrar hur folk hade reagerat om man ba: "Nej, det är skitdåligt." Följdfrågor, absolut. :P "Vad har hänt då?" "Är det nåt du vill prata om?" Eller förhoppningsvis något ärligt "bry sig om"-svar iaf.

Det är nog något extremt svenskt detta. :)

Lite kul att spekulera i ... eller nåt :P

Men idag mår jag faktiskt toppen! Jag är frisk, bara lite halsont kvar, men det räknas inte. Jag tror nog att man allt som oftast - iaf jag - mår bra och/eller till och med toppen :D Så det där standardsvaret funkar ganska bra för mig, oftast :)

Höres!

Hejhopp!

Nu sitter vi här på skolan och vi treor har nu väntat i mer än en halvtimme på att en lärare, eller ja, egentligen rektorn ska komma. Vi skulle tydligen prata projektarbete, men hör nu att att det inte blir nåt.

Så då blir det väl bara att åka tillbaka hem igen. Värt! Not. Jodå, det var rätt trevligt ändå :)

Nice - då får jag lite längre tid att fundera på vad jag ska ha som projektarbete. :)

Frisk är jag iaf! :D

See ya!