Alltså Brisbane! Nu har jag varit här i fyra dagar och det som först kändes som överdrivet många dagar att bara tillbringa i en stad, dessutom under ett Public Holiday, känns nu för lite. Ge mig mer tid här! Atmosfären i staden är underbar och hela staden är så vacker. Stadsarkitekten måste vara riktigt duktig. Vackra parker och gångvägar, fina uteserveringar och trevliga affärer. Härlig live-musik som spelas på torg och gator. Shoppingen får 11 av 10 stjärnor; om jag hade pengarna och utrymmet i bagaget så hade jag shoppat upp halva stan. Hela "Forever 21"-butiken vill jag ha med mig. Även 2 mindre "lokala" (australienska typ) klädbutiker hade åkt med. Lätt. "Target" hade också fått följa med - en lågprisbutik med det mesta och fina grejer fast det är billigt. Så najs. Här i Brisbane känner jag mig som hemma på något sätt. Skön känsla måste jag säga.

 

Imorgon lämnar vi Brisbane för en vecka i Cairns. Därefter blir det Melbourne, sedan Sydney. På något sätt känns det som att jag kommer komma tillbaka till fina Brisbane. Försöker intala mig själv det i alla fall, så blir det inte lika jobbigt att åka härifrån. 

 

     

Solen skiner över Umeå idag. Våren är nästan här och jag är glad. Riktigt glad. För livet är så himla fint idag. Jag tror jag har allt man någonsin kan drömma om och det gör mig så glad. Det också. 

Idag har jag vandrat på stigar och gångvägar med solen skimrandes genom träden, trots att jag vet att anatomin och neurologin bygger ett allt högre torn av sig själva någonstans i lägenheten. Men jag kan ändå inte förmå mig att strunta i solen och stanna inne och plugga. Solen är för unik för tillfället för att jag med gott samvete ska kunna dissa den. Nej, jag mådde dåligt bara av tanken, därav min vackra eftermiddagspromenad.

Det är mycket och många som är bra idag. Solen, Gustav, Laleh, skogen, vårkänslor, torra gräsplättar och torrgrusiga asfaltsgångvägar. Nu anser jag mig dock ha njutit och utnyttjat solen och den friska luften en helt okej lång tid, så nu ska jag göra mig själv och många andra stolta genom att faktiskt ta tag i mitt för tillfället faktiskt fantastiska läkarplugg.

Det snöar! För andra gången i år här i Umeå faktiskt. Första gången var den 26 september. Rätt galet ändå. Men då låg det inte kvar nåt på marken, som nu. Nu är det liiiite lite vitt i alla fall. Även om det efteråt blir skitväder när det smälter, så kan jag inte låta bli att bli lite sådär smålycklig av att se snön dala ner.

Hej!

Ja, hej igen!

Nu var det ett tag sen igen. Och mycket har hänt.

Jag har flyttat. Till Umeå. Och börjat på läkarprogrammet på universitetet. Och som en favorit i repris från Spanien bor jag nu tillsammans med bästa Anna. Vi delar på 19,7 fantastiska kvadratmeter och turas om att använda internetkabeln medan vi pluggar in citronsyracyklar, glykolyser och annan medicinsk vetenskap. Det är allmänt trevligt alltihop.

Jag har också simmat i universitetsdammen, sjungit och dansat till läkarnas nollelåt, haft både ärtsoppe- och finsittning i Medicinska Fakultetens kårhus "Villan", tävlat i läkarstudenternas egna Robinson och mycket, mycket, MYCKET mer under Läkarnollningen. Den helt fantastiska Läkarnollningen kan jag gå in på mer en annan gång.

Hörs!

Vi är som en liten familj här på jobbet har vi kommit fram till. Vi bor rakt ihop. Äter, sover, ser på film, jobbar. Hjälper varandra. Pratar om och klurar tillsammans på livets stora frågor. Det är fint tycker jag. Fantastiskt fint.